Skit!

I cry silently.
I cry inside of me.
I cry, hopelessley.
Cause I know I never breath you love again...


Jääs. Imorgon ska jag bli healad. K´s pappa ställer upp för laget och ska försöka hjälpa mig må lite bättre. Känner verkligen att det behövs, shit, jag vet varken ut eller in just nu, det är så mycket som snurrar runt i huvudet på mig, mår piss över många olika saker, och ja, känns bra att jag kanske ska kunna få rätsida på det mesta tack vare honom. Hygglo karl den där. ;) Usch. Känner mig pressad, stressad och allmänt omedveten om allt. Utanför allt, ensam och övergiven. Kanske inte Ensam. Men. Endå. Folk som säger: "Jag vet hur det känns" Vet knappast hur jag känner, eftersom jag själv inte har någon aning om någonting just nu. Känner sorg, känner tomhet. Känner hjälplöshet. Non Stop. Och det blir lixom inte bättre...!

Well... Nej. Jag skiter i det här nu!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback