Kväll.
Tryckande känsla över bröstet. Smärtar inne i bröstet, en bit ovanför solarplexus. (skit i stavningen) tungt att andas, tårar på väg att rinna över. Och ja. Allting känns så otroligt världelöst och hemskt. Jag känner mig så idiotiskt puckad. Jag är verkligen ett prakt pucko! Till 100 % Minst! Jag går inte omkring och hoppas på saker, jag tar dagarna som dom kommer, men ändå så får jag på hälsning från verkligheten med jämna mellan rum. Och ja, LIVET SUGER!
Kommentarer
Trackback