Jag ger upp.

Ok, jag ger upp. Förstår du? Jag har verkligen ingen som helst lust att forsätta med det här längre. Tassa på tå och hoppas på att kunna smyga obemärkt förbi. Som om det fungerar endå? Eh, nej... Så ja, jag ger upp... Fullständigt.
Och visst, jag vet att jag alltid kommer stå kvar, runt hörnet lixom. Men det är hos dig bollen ligger, det är du som får ta och göra en relativt drastisk förändring. Funkar lixom inte.

Orka?
Jag blir bara så trött. Så förbannad. Varför ska jag behöva vara arg för? Vara besviken. Kan jag inte bara få vara glad, få vara mig själv utan att det är någon/något som skiter sig... Va fan. Hur svårt kan det vara?!

Ärlighet varar längst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback