Sömnlös in Rimpan.

Usch, jag kan inte sova. Har för mycket tankar i huvudet som på något sätt smygit sig in under tiden då jag legat och halv tittat på Insider... Kuuuul!!! Eller inte. Tankar som jag inte kan få ned på papper. Eller någon annanstans heller för den delen. Men man kan ju alltid göra ett försök att få ned det, för annars lär jag bli sittandes här heela natten... Och det ser jag inte fram emot...

Ibland blir det så, jag kan vara hur trött som helst, kan ha gått upp bajstidigt och jobbat en hel dag, och ska gå upp bajstidigt dagen efter för att jobba, men endå så sitter jag där jag sitter, med alla mina tankar och funderingar.

Tankar på det som händer och det som hänt, funderingar ang livet i helhet och framtiden. Herrens vägar äro outgrundliga eller vad heter det? Visst, jag menar, man gör sina egna val i livet, på nått sätt så förbereder jag för min framtid redan nu med dom val jag gör. Men endå. Oavsett hur jag än väljer att spendera mina dagar, min lediga tid (dvs den tid då jag inte jobbar, vilket det finns mycket av för tillfället) Så känner jag endå att jag inte gör det ordentligt. Jag tar inte vara på dom dagar som jag får. Passa på att ha roligt nu brukar jag säga, för man vet inte när det blir roligt igen. Ibland kan man ha kul flera dagar i stäck, flera veckor, ja till och med månader. Men sen så kan man få en svacka då man känner att livet suger fullständigt och jag blir rastlös och ledsen. Inte ledsen så jag gråter, det händer sällan. Men ja, man sitter med massvis av energi i kroppen och vet varken ut eller in. Sen är jag endå så jävla lat att jag inte gör någonting. Jag vill ut, resa, upptäcka andra saker, andra kulturer. Think outside the box. Vad betyder egentligen det? Jag vill lära mig massa nya saker, plugga, träffa folk. Usch och fy vad jag vill! Fast endå inte.

Jag trivs riktigt bra med det liv jag lever. Dom vännerna som jag har är helt underbara. Det finns ingenting bättre. Har min fina lägenhet här i Rimpan, visst, fåglarna flyger upp och ned, folk blir misshandlade i tvättstugor och man behöver oftast pass om man ska åka och besöka någon i Rimpan. Men endå. Det här är på något sätt mitt Rimbo. Vi har lixom ica inom en någolunda sträcka, om det någon gång känns för långt så har vi ju konsum. Eller varför inte Hagens livs? Vi har Britts mode och någon annan klädbutik i centrum, vi har Zandras blomstershop och vi har bolaget. vad mer kan man begära av en sån här liten stad? Lagom med folk, lagom med liv och rörelse, världens sämsta nattliv men endå. Veras is the shit. Kort och gott. När man sätter sig på Veras, med en kebab tallrik framför sig. Då är man hemma. Skit i Nisses, fjortisar som dricker folköl utanför, bråk, gråt och för salta pommes. Plast bestick och äcklig vitlöks sås. Jag är nöjd. Men, är det bara det. Är det vad man ska sikta efter, att vara nöjd?

Vill man ha någonting riktigt mycket får man allt ta och kämpa för det. Bajs på dom som föddes med guld sked i munnen. Dom som får allt. Dom som kanske föds in i en rik familj och kan köpa vad dom vill. Jag slår vad om att det känns fan så mycket bätttre att jobba ihop någonting. Tänk själv. Vilken fiin mobil man hittade här på. Inne på expert. Oj oj vad den var dyr. ja, herre jesus. Nu får jag allt lägga på ett kol och jobba så jag har råd med den innan året är slut... Så tänker jag ofta. Angående mycket olika saker, allt från prylar till resor till allt. Och vanligvis jobbar man så pass mycket att man har råd att köpa det man nu vill ha i slutet på månaden, när lön och allt skit kommer, men det känns så jävla wunderful. Att ha jobbat och slitit ett tag för att få det man vill ha, och inte bara köpt det när man hittade det. För tänk om man ångrar sig. Det är bättre och låta det smälta in ett tag. Så man är riktigt säker. Och inte gör ett nedköp. För det är slöseri med pengar och med tid.

Tid är en dyrbar sak. Man ska tavara på den på bästa sätt...

Nu, en cigg på det här....!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback