Seriöst.

Jag har under dagen känt ett sting av jag vet inte vad, känslan av att vilja bo hemma hos mina föräldrar igen. Iallafall när födelsedagen infaller, för då blir man väckt, tiiidig morgon, men skön sång, en present eller två, kramar och pappas fotograferande. Sen så öppnar man det man fått, inspekterar, blir glad, ställer upp på mera foton och ja, kramas lite granna. Sen går familjen ner i köket och gör iordning frukosten, som mamma redan förberett till 99% och oftast är det något syskon som ställer fram flaggan. (Vi har en liiten sverige flagga som står vid födelsedagsbarnets frukostkopp) och så kommer man ner till köket och frukosten är serverad och klar... Det är någonting jag saknar med att bo hemifrån, för hemma kommer alltid vara på Sveagatan 43. Det var där jag växte upp!

Nu bor jag istället i mitt egna hem, mitt första alldeles egna hem, här i Rimbo, och idag väcktes jag inte av någon skön sång inte, nej jag väcktes av min förbannade väckarklocka som jag znoozade flera gånger... Inga grattis kramar det första jag får på morgonen, ingen som ville ta kort på en nybliven 24 åring... Nej. Och frukost, ja det fick jag fixa helt själv. Det blev inte ens någon frukost, ett par koppar kaffe, och så var det bra lixom...

Åh, hurra...

Anisch fyller 20. =P

Grattis i efterskott på födelsedagen får man ju säga. ^^ Hoppas att dagen blev bra ändå fast du inte fick vakna hemma...