Seriöst!

jag säger bara WOW! Lördagsförmiddagen spenderades hemma hos K´s pappa,och det var huuuur cooolt som helt, i början var jag lite skeptiskt mot sånt där, men nu, wow, wow, wow. Jag har massvis med frågor till pappa angående min farmor, om hur hon var förrut, när hon var ung. Jag vet att hon var en väldigt självständig kvinna i sina bästa år, uppfostrade pappa ensam och ja, var bestämd. Men jag vill veta mer. Har fått höra att jag är lik henne. Väldigt lik henne. Så ja, jag får fråga pappa. Titta på lite bilder kanske,hoppas pappa har bilder på henne från hennes ungdom...

Well, idag är det nyår. Ikväll är det nyårsafton. Jag har fått en platta bira från B. Tackar och bockar.Den kommer väl till hands, och nej, ni behöver inte oroa er, jag ska inte dricka hela plattan själv, Nadine ska hjälpa mig. =P
Sitter och väntar på lite kaffe och förhoppningsvis en cigg. Har inte bloggat på länge, så jag tänkte passa på nu när jag har tillgäng till internet, iaf en liten stund. Tack Benny. =P Jag känner mig alldeles koko. Glad, pigg och sugen på äventyr. Massvis med äventyr.Framtiden ligger vid mina fötter, och jag bestämmer själv vilken väg jag ska gå.

Eh, ursäkta mig, jag har ingen aning om vad jag pratar om, jag känner mig som sagt helt koko. Virrig. Slut i huvudet.Jag behöver kaffe. Är det klart snart?

Här i Norrtälje vräker snön ner, i Rimbo snöade det inte alls... Jag säger ju att man ska bo i Rimbo. Ska snart gå hem till Nadine oxå... Så nu kanske jag ska vara lite social mot Bönan...

GOTT NYTT ÅR PÅ ALLA!!!!!

Skit!

I cry silently.
I cry inside of me.
I cry, hopelessley.
Cause I know I never breath you love again...


Jääs. Imorgon ska jag bli healad. K´s pappa ställer upp för laget och ska försöka hjälpa mig må lite bättre. Känner verkligen att det behövs, shit, jag vet varken ut eller in just nu, det är så mycket som snurrar runt i huvudet på mig, mår piss över många olika saker, och ja, känns bra att jag kanske ska kunna få rätsida på det mesta tack vare honom. Hygglo karl den där. ;) Usch. Känner mig pressad, stressad och allmänt omedveten om allt. Utanför allt, ensam och övergiven. Kanske inte Ensam. Men. Endå. Folk som säger: "Jag vet hur det känns" Vet knappast hur jag känner, eftersom jag själv inte har någon aning om någonting just nu. Känner sorg, känner tomhet. Känner hjälplöshet. Non Stop. Och det blir lixom inte bättre...!

Well... Nej. Jag skiter i det här nu!