1 vecka som sambo
Nu har det gått över en vecka sen bejb flyttade in hos mig. Ja jag vet, det har gått jätte fort, det har det. Vi har hookat sen i början av augusti och sen så blev det som så att han fick jobb uppe i Stockholm och kunde mycket väl hyra en lya via sitt jobb, absolut, och det skulle då bli som så att vi skulle ses typ var annan helg med tanke på hur jag jobbar. Vilket inte kändes helt rätt, men nu känns det rätt. Det känns så sjukt bra. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det känns bra att komma hem från jobbet och veta att han snart kommer hem. Det känns bra att han när han vaknar på morgonen kliver upp och gör sina bestyr och sen kommer han och pussar på mig innan han åker. Så som han säger..
"Att vakna på morgonen och kyssa dig hejdå innan jag åker. Livet känns mer meningsfullt"
Jag är så upp över öronen kär i den här karln. Det går inte att förklara.
ikväll är första kvällen på tio dagar som jag är tvungen att somna utan hans armar omkring mig. Låter kanske skumt, men jag är så sjukt van och trivs så otroligt mycket i hans famn. Kommer sakna honom extra mycket just ikväll ❤️
Måndagskväll...
pic från i lördags. En alldeles ypperligt bra kväll! Fick massvis med roliga nyheter!Egna tankar....
Ett kort konstaterande!
Det bjuds dock på kyckling i ugn och ris. Plättlätt!
påfyllt pärlförråd! ♡ Hej hej!
Idag är en så otroligt bra dag! Jag är mer än nöjd! ♡
Bild från fredagens bravad, sjukt kum kväll!
Kuuul...
I kallt ösregn.
15 minuter.
I kallt ösregn.
Ja eller nej?
Ska man försöka sig på att börja blogga igen? Alltså ingenting jätte avancerat utan mest inlägg från min mobil eller via tabben på jobbet när tillfälle ges. Jag har egentligen så väldigt mycket jag vill prata av mig om, det är så mycket saker som håller på att hända och det finns en gigantisk chans till förändring i mitt liv inom en snar framtid. Vart ska jag börja...
- Jag lämnar ön. Singel ön alltså. Sakta men säkert, har för länge sedan bokat en biljett men det har varit lite olika förseningar och orsaker till att jag fortfarande inte till 100% kommit iväg, men nu så.. Nu börjar det bli ordning.
Jag kan inte hjälpa att känna mig lite nervös. Lite fundersam. Det är fan inte lätt. En helt ny relation, med en helt ny människa. Hjälp!
Men det känns bra, det känns så fantastiskt bra och han är så fin. Så rar, mysig, trevlig, alltså listan kan göras lång! Jag vet att jag tycker om honom och han tycker om mig. Och det är ju en väldigt bra början.
Jag har tidigare blivit så oerhört jävla bränd. Alltså, galet. Jag har varit blind, jag har struntat i mitt egna mående och bara låtit "mycket negativa saker" hända och ske, jag har lixom bara gillat läget. Det är fan inte okej, jag vet det och jag är så otroligt tacksam mot min bästa vän som fick mig att inse att jag behövde rycka upp mig, ta mig ur, ta mig bort, släppa och gå vidare..
Det är det jag gör nu, det är det jag håller på med, jag släpper och går vidare. Och jag vet exakt vart jag ska.
vi får se om jag foststänger kasta upp inlägg här, jag vet inte än, har inte kunnat bestämma Mig. Kanske börjar jag om någon annanstans men samtidigt finns det så otroligt mycket historia i denna blogg, den går så långt tillbaka, första inlägget skrev jag någon gång 2007! Så det är ju inte bara tack och hej lixom..
Svårt!
