Jag har kommit på mig själv med att tänka på en viss person. En person som jag väldigt sällan umgås med och som jag ibland kan sakna. Ibland kan känna mig sviken av. En person som hellre umgås med alla andra och låter många andra av dennes vänner typ "ersätta" på nått sätt. Pallar inte gå in på alldeles för mycket detaljer, då avslöjar jag vem det handlar om, även om det kanske skulle vara lika bra. Inte vet jag... Denne person tycker hur som haver att jag ska prestera. Ni som nu känner att ni vet vem jag pratar om behöver ju inte avslöja det. Känns lixom onödigt på nått sätt. Hur som haver. Prestera var det. Denne person har valt att sluta vissa saker, skyller på blandannat mig. Jag menar, jag har väl endå ett eget liv? Jag kan väl inte hjälpa att jag råkar intressera mig för samma saker som du "en gång gjorde" att jag rör mig med mina vänner som intresserar sig för samma saker som mig, som introducerat mig för saker. Du säger att jag ska växa upp och bevisa motsatsen. Motsatsen till vadå? Till dig eller? Vad är det du så väldigt gärna vill att jag ska bevisa? Det får jag inga svar på, du vet säkert inte själv du vill bara jävlas...