Nu är det sommar.

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det koskit i hagen...
Jaaa... Regnet det bara öser ned

har massvis av skit jag behöver få ur mig, men har ingen som helst aning om vart jag ska börja. Jag mår bra, jag menar, jag är glad. Lycklig, kalla det vad du vill... Men endå... Det är någonting som inte känns rätt, och jag har ingen aning om vad det är... =(
I dont know what to do with my self...! Jag orkar faktiskt inte sitta och vänta på att folk ska känna för att göra sama saker som mig, antar att det får bli som så att jag får göra sakerna själv, och om folk vill, så kan dom ju alltid följa med mig, istället för att jag ska följa efter som någon jävla svans... Just för stunden så menar jag ingen speciell person, absolut inte. Men ja. Vissa av de närmast sörjande vet vad jag menar, vad jag vill och hur det ska gå till. Andra kanske är lite mindre medvetna om hur mina tankar kretsar kring div. saker... Och ja, vill ni veta, hör av er. VIsa att ni fortfarande finns vid min sida...! Eller vad som helst. Inte fan vet jag... Psykbryt... Till 100 procent! Flera gånger om, dagarna i ända den senaste veckan. Ingen ork till någonting, sover hur mycket som helst, skallen är pigg men kroppen är helt avstängd... Är trött och slö, har ingen energi. Livet suger, fast endå inte!
Missbruk av blogg? JA! Onödiga inlägg? JA! Men vem bryr sig? Egentligen? Det är ju endå ingen som läser den här. Eller? Förutom dom mest underbaraste människorna på jorden. Och ni vet exakt vilka ni är...

Sitter och kollar på FIlm med Frida och Jay, men ska snart styra kosan hemmåt... Krypa ned i min säng och gråta? Nej, så illa är det inte nog. Men det är så jävla frustrerande att inte veta vad som är fel... Varför jag känner som jag gör...! Hjälp!