I dont need more brutal shit...

Eller vad ska man säga egentligen? Hade planerat på att gå och jobba mitt andra pass. Så man kommer hem någon gång till Åke, men eftersom vädergudarna är emot mig och bjuder på ösregn så tänkte jag vara med er och bjuda på ett inlägg. Är jag inte snäll så säg? Har lagt in precis alla mina räkningar för den här månaden, och kommit fram till att jag har exictens minimum att leva på tills den 15 September, hurra hurra. Meen, det går alltid att käka nudlar. Nudlar är gott. Oftast. Är just nu oerhört ledsen om jag ska vara ärlig. Fick saker sagda i telefon till mig som jag inte riktigt tycker att man ska säga. Eller ja, man kan ju säga det absolut, men man kan väl vara lite juste och "lägga fram det lite fint"? Eller är det bara jag som vill göra så? Visst att man ska vara ärlig i alla lägen, så gott man kan. Men måste man vara så brutalt jävla ärlig och rent utsagt känslokall att man lyckas få den andra personen att gråta? Känns det bra?

"Så här och så här är det, så här och så här vill jag ha det, det här och det där känner jag inte för, har ingen lust. Och du, när jag endå håller på och fittar mig så varsågod, jag slänger över en näve dåligt samvete till dig oxå.."

"Känner inte för att få en uppläxning av dig just nu, jag orkar inte engagera mig"

Tack lixom... Kunde du inte gett mig en käftsmäll i magen istället, så skulle jag slippa behöva undra. Raka besked, det är min melodi..

Nu ska jag dricka kaffe och vara social. Skit dig i näven. Jag ska gå och jobba snart oxå. Efter kaffet...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback