Damn...

Det blev visst inte alls som jag hade tänkt eller hoppats på... Frågan är; Varför hänger jag alltid, alltid upp mig? Varför blir jag sur över det egentligen?

Ett liiitet sting av besvikelse kanske?!


Over and out god damit!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback