Jag sitter här med mitt morgon kaffe.

Och funderar. Hur länge är man egentligen vän? Jag menar, först träffas man ju av olika anledningar, och blir polare på fyllan lixom. En människa man kan ringa när det är party, eller som man alltid träffar ute när det är party. Sen kan det ju övergå i vänskap, man ses och tar en kaffe i nyktert tillstånd, man kanske går en sväng på stan. Kommer varandra närmare lixom. Och efter ett par år så är man riktiga vänner. Man umgås jämt och man hörs på telefon minst en gång om dagen. Man ses nästan varje dag och behöver inte riktigt göra någonting egentligen, man kan bara vara, behöver inte prata. Men när det efter en tid inte längre är på samma sätt, att det inte rings lika ofta och man ses allt för sällan, är man fortfarande vänner då eller har det gått tillbaka till bekant?

Jag menar, mycket kan hända, på egentligen inte alls lång tid, och personen man en gång kände känner man inte på samma sätt. Visst har jag på nått sätt varit beredd på detta, det har jag. Men det är alltid lika tråkigt att insé att det faktiskt har hänt. Man kan inte hjälpa det kanske, för de olika val och beslut man gör under livet formar en och breder nya vägar för framtiden.

Vi spenderade en rätt lång period i en rondell.
visste inte riktigt vilken väg vi skulle svänga av till.

Dock har jag märkt nu, att när jag svängde åt ett håll.
Så valde du ett helt annat...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback