Vad less jag blir över att saker inne blir som dem borde. Jag har ledsnat på att 'Hålla skenet uppe' och säga att allt är okej. För om jag ska känna efter riktigt ordentligt så är det inte okej. Inte någonstans. Och inte heller verkar det som om jag kan göra någonting åt det. Egentligen är det bara att gilla läget och fortsätta i samma bana. Saker och ting sker av en anledning vill jag tro och det kommer säkert att ordna sig för mig oxå tillslut.
