Med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och ben som är mjuka och veka
På en plats kaotisk och avskyvärd
På alla sätt och vis
alla intryck förvridna och bleka

Snubblar mot en vägg där nån byggt en dörr
lämnar därmed kalaset
en spegel på väggen därinne
hoppas att få se nån jag har sett förr
på andra sidan glaset
men ansiktet finns inte i mitt minne

Jag skriker åt den läbbiga figuren
vem är du och vad gör du här?! 
Kan jag verkligen ha oturen
att det är jag som ser ut så där
med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och utan riktig koll på vart jag är

Blodet rinner segt som lim
fast det förut var så hett
en bultande tystnad i skallen
Orkar inte mer, jag undrar vad
som kunde gå så snett
vinglar hem och somnar i hallen

Solen väcker mig och grillar min kropp
hänsynslöst och rått
jag släpas till köket av törsten
vattnet brusar kallt och fyller min kopp
obeskrivligt gott
lyssnar om det finns nåt kvar av rösten

hör den knarrar lite surt åt mig
"Du det här var inte roligt
Nu får du fan ta och skärpa dig
det är helt otroligt
att ditt blod rinner segt som lim
fast det förut var så hett
och ute är det vackert och soligt"